Man tror att rudan blev inplanterad i Sverige någon gång under medeltiden och att den då användes till att utfodra folket. Dammar anlades ofta runt kloster, slott och gårdar där rudan levde och snabbt förökade sig.
Rudans utseende
Fiskarten ruda hör till karpfiskarna men skiljer sig åt från karpen på grund av dess något rundare utseende och avsaknaden av skäggtömmar (fiskens känselspröt). Den har en stor och lång ryggfena på sin höga och böjda rygg. Ryggen utvecklas och blir högre om den delar vatten med rovfiskar som gäddan, i annat fall liknar den mörten mer. Ordet ruda betyder egentligen ”den röda” och kommer från fornsvenskan.
Rudans föda
Rudan är lite av en allätare där den befinner sig och sväljer små sjöväxter, vatteninsekter, kräftdjur och letar gärna efter föda i vegetationen på botten. De anpassar helt enkelt sin föda till sin livsmiljö. Detta gör att den kan växa sig allt större, speciellt om den inte blir föremål för rovfiskar.
Rudans levnadsmiljö
Ruda anses som vårt lands mest seglivade fiskart och det är också vår mest lättodlade fisk. Faktum är att den kan bli över 30 år även om detta är ganska ovanligt. Den klarar av att överleva i riktigt kallt vatten för att sedan ”tina upp” lagom till våren. Rudan lever ofta i syrefattiga vatten eftersom den då får vara ifred från rovfiskar som naturligt dör när vattnet blir allt mer syrefattigt. Ska du fiska ruda kan du leta efter den i hela Sverige från norr till söder, och den trivs både i små gölar, träsk och dammar samtidigt som den simmar runt i större sjöar och skärgårdsvikar.