Norsen har ibland fått ett lite oförtjänt dåligt rykte då den har en speciell doft som vissa finner motbjudande. Doften påminner om gurka och den produceras passand nog av samma kemiska ämne som finns i gurkor. Norsen har dock en ovärderlig roll som näringsvävare i våra sjöar och det är bland annat tack vare den som vi kan ha kvar både storrödingen och insjölaxen i Sverige.
Fakta om nors
Nors utseende
Nors (Osmerus eperlanus) eller slom som är ett annat namn, är vanligen mellan tio och arton centimeter lång, beroende på om den är sjölevande eller kustlevande. Den är vackert silverglänsande, har tunna fjäll, är något genomskinlig och har en fettfena. Norsen har ett större huvud med både stora ögon och mun, samt ett markant underbett.
Nors föda
En ung nors äter huvudsakligen olika små djurplankton. En fullvuxen nors äter istället ofta andra fiskar och är inte sällan kannibal. På så sätt kan den växa sig större och leva i upp till 15 år.
Könsmognad och lek
En nors blir könsmogen vid 1-2 års ålder om den lever i en sjö, eller vid 3-4 års ålder om den lever vid kusten. De börjar leka när isen lossar om våren, och de könsmogna norsarna söker sig upp i tillopp. När leken är över är det många norsar som dör.
Nors levnadsmiljö
Norsen är en pelagisk fisk, det vill säga den lever i öppna vatten och icke strandnära. De större fiskarna simmar djupast och de yngre fiskarna närmast ytan. I våra stora svenska sjöar, såsom Vänern och Vättern, har norsen en avgörande roll som näringsvävare. I Sverige är norsen numera en populär matfisk, särskilt runt Vänern och Mälaren, där norsen traditionellt fångas under leken fångas med håvbåt.
Källa: Havs- och Vattenmyndigheten